Waka Waka
Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.
Hurjaa vauhtia.
Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.
Tyttö on vahva ja aika pätevä räpätäti. Maija päästää myös tuensa ja kävelee noin 20 askellta itse. Olen epätoivoisesti yrittänytt saada sitä kemeralle!
Finska veckan! / Suomen viikko!
Tällä viikkolla kirjoitan ainoastaan suomeksi. Nytt on rakkaan Maija mummon ja toisten sukulaisten vuoro joka päivä tällä viikolla seurata muumitalon touhuja.
Nytt aloitetaan. . .
Kvällslektyr.
-Yes, jag har gjort rätt!
Gick för att se efter och hittade honom så här.
Till Linn.
Vännen. Söta, underbara Linn. I morgon börjar du jobba. Det är en stor dag för ett bankande mamma-hjärta som är till bredden fyllt av Ture. För är det något du gjort under alla dessa månader så är det just det, tankat hjärtat med er underbara kille. Jag vet, för jag har varit där hela vägen.
Jag har sett hur du från första stund alltid givit allt. Det har inte fattats Ture någonting. I dig, och självklart också i Linus, har han fått allt. Ditt tålamod är aldrig sinande. Beundrat har jag sett på hur du lugnt och sansat, med värme och kärlek tagit dig igenom de hinder man stöter på som småbarnförälder. Burit, matat, underhållit, sövt, skrattat, sjungit och stöttat. Och på det sättet har Ture växt till en alldeles bedårande, nöjd, positiv, glad och härlig kille som alltid har ett leende på lut. Precis som sin mamma. Ture kunde inte haft det bättre. Inte jag heller för den delen.
Du Linn, är en varm person. Och jag tackar de mamma-gudar som finns för att du funnits där våra månader ihop. Din axel har fått sin beskärda del av salta muminmamma tårar och Maija har, tack vare dig, alltid haft extra kläder, blöjor, mat, leksaker och en till vuxen som orkat, när mamma brakat ihop lite och pappa varit på jobbet. Jag har delat allt med dig, för du inbjuder till det, du strålar vänskap och förtroende. Dina råd har alltid funnits där och jag vet att de alltid är genomtänkta och genuina. Du har och kommer förbli en stor del av mitt och Maijas liv.
I morgon är en stor dag, eller hur? I morgon börjar du jobba för första gången på nästan ett år. Jag har förstått att hjärnan och känslorna gått på högvarv. Frågorna hopar sig och man undrar egentligen vad det är man känner? Men det är just det, man känner så mycket. Varje dag, hela tiden. Det går inte att urskilja vad som hänger ihop med vad. Jag vet det, jag har jobbat en vecka nu och det har inte lagt sig än. Jag tänker inte komma med några lösningar eller råd för jag har inga. Jag har bara ett litet frö jag vill plantera hos dig, en liten tanke.
Varje känsla du får (du vet ju vilka det är du har nog gått igenom registret redan) stannar du i en stund. Bara stanna i den, låt den finnas, andas ut den och tänk på Ture. Och tänk på Linus. De två finaste människorna i ditt liv, ger du det absolut finaste du har, du ger dem tid med varandra.
Och det bästa? Att de finns där hemma och väntar på dig.
Stor varm kram till dig. Allra finaste Linn.
Smidig övergång.
Till Ture
p.s Vet mamma och pappa om att du har kontakt med andra muminfigurer förutom oss?
Sexåring.
Han kommer ständigt hem med nya blåmärken som införskaffats i allehanda kottkrig och brottningsmatcher. Han skrattar mycket och man kan inte göra annat än skratta med när han flinar upp i sitt tandlösaleende. Vår sexåring tampas med frågor och tankar kring rättvisa och vill ha detta till minsta smula och millimeter. Han leker långa stunder med sin lillasyster men kan också stänga om sig för att få bygga lego ifred.
En sexåring, våran sexåring, är en virvelvind av energi. Ibland hinner man inte med men det är ändå en fröjd att ha en döv pratkvarn med fart runt sig. Inte minst för lillasyster.
Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.
Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.
Sovattribut
Vincent, Mitras yngsta, har valt att göra det lite svårare för sin mamma. Han skall nämligen gossa med hennes långa fina hår.
Men. . .
Bästa betyget.
Hade hon tittat lite närmare på mitt ansikte hade hon sett att mina ögon blev blanka och att jag svalde en gång extra. Bättre betyg kan man inte få.
Du är fin Linn. Tack själv. För att du kom.
Tjuvlyssnat.
- Men pappa, skaffa dig ett liv!
Tobias svarar:
- Jag har ett liv, ni är mitt liv och allt går ut på att ni skall må bra.
Fint ju.
Skolstart.
Zeb går föväntansfull. Han skall börja ettan och längtar i smyg efter läxor. Leo våndas, han börjar fyran. Det betyder tydligen mer läxor och mer ansvar.
För oss föräldrar, riktiga som bonus, betyder skolan mer ansvar också för oss och emellan åt lär även vi oss en läxa. Det skall nämligen hållas reda på lappar. Lappar om studiedagar, vaccinationer och utflykter. Det skall hållas stenkoll på läxor, ombyteskläder, inneskor och klassfester. Och för att inte tala om klassfika, jämt. Det betyder också att man med jämna mellan rum skall in på datorn och något som så fiffigt kallas School-soft. Där kan man inhämta informationen som redan kommit ut på lappar. Om man inte är "lapp föräldertypen".
Att skolan börjar innebär också tidiga mornar. På cykel. Uppför låååång backe. Då är det bra om alla kommit ihåg lås till cykeln. Före skolan äts det frukost med leverpastej. Attans om man glömt "lepan" (leverpastejn). Det skall packas ryggsäckar, förhoppningsvis med allt de behöver för den dagen. Annars kommer ett telefonsamtal och man får snällt rusa dit med vad som fattas. Eller ringa någon annan förälder/bonusförälder och hoppas att den är närmare hemmet än jobbet.
Vi står nu i startgroparna för en period av idel " att komma ihåg". Och jag kommer ihåg hur det är, att behöva komma ihåg. Kanske betyder det att jag är ett steg närmare det riktiga kom ihåget. Men för det mesta slutar allt lyckligt och vi kommer ihåg. Allt tack var den här.
Pekfingervals.
Sånt man pysslar med.
Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.
Tänder. Bissingar. Gaddar.
Hållbart.
Till Maija-My.
Så såg du ut när du tog dina första staplande steg.
Jag tog en titt på muminmamman.
Jag träffade henne för en fika i trädgården på landet. Under det gamla äppelträdet. Vi hade en liten pratstund om den snart avslutade mammaledigheten och hur hon ser på den tiden som nu stundar. Jag bad henne fortsätta mina meningar. Så här sa hon:
S: Den 30:e augusti börjar du jobbet. Det tycker du är...
M-M: Bra och speciellt dags. Nu lämnar jag blöjbyten, matning, tupplurar, promenader och fikor och annat till Tobias.
S: Och det gör du med...
M-M: Gott samvete och hjärtat fullt av Maija.
S: Min mammaledighet...
M-M: Har fått mig att växa. Har fått mig att skratta, gråta, riva mitt hår, älska, prioritera, inse vikten av livet, fälla några tårar men torka dem och ta nya tag. Har fått mig att respektera och förstå livet som mamma, som förälder. Har gjort mig till en lite bättre muminmamma.
S:Tiden är inne för....
M-M: Att hitta sin nya roll som mamma, arbetande mamma. Det blir spännande.
S: Det skall bli skönt....
M-M: Att få tillbaka yrkesidentiteten och få vara den som kommer hem till familjen.
S: Om jag kännner mig själv...
M-M: Har jag andra svar om en månad.
S: Om jag känner Maija rätt...
M-M: Så kommer hon ta allt med ro. Hon är coolare än mig.
S: Mitt mammahjärta...
M-M: Kommer stundtals flyga fritt och lätt, stundtals värka men alltid komma hem till Maija. Det vet hon.
Jag lämnade henne kvar framför blommorna. I solskenet. Innan hösten stundar och arbetet hägrar skall muminmamman tanka sitt hjärta med Maija-My. Konservera solen och njuta av de sista sommardagarna.
Fulltaliga.
