Möt Maijas crew.
Från vänster: Herr Ko. Fru Fjärrkontroll. Lotta. Lau-grisen. Ormen och herr kanin.
Cykler.
Ungen vill mer, kan mer och skall promt framåt i utvecklingen.
Det är kinkigt när utveckligsfasen är i sin början. Det pustas och frustas från förälder som barn. Men plötsligt går det. Harmoni. För alla. En stund. Sen börjas det om. Det går i cykler. Hon vill nåt nytt, provar, övar och kinkar. Hon lär sig nåt nytt är nöjd med det och sprider lugn.
För två veckor sedan började Maija krypa. Två veckor av ljuvlig sinnesro. Idag började kinket igen. Nu skall hon baske mig resa sig, mot allt. Verktygslådor, stolar, diskmaskiner och soffor. Det pustas och frustas. Ibland kommer tårar efter törnar. Men vilken triumf när hon då och då lyckas.
Det är kinkigt när utveckligsfasen är i sin början. Det pustas och frustas från förälder som barn. Men plötsligt går det. Harmoni. För alla. En stund. Sen börjas det om. Det går i cykler. Hon vill nåt nytt, provar, övar och kinkar. Hon lär sig nåt nytt är nöjd med det och sprider lugn.
För två veckor sedan började Maija krypa. Två veckor av ljuvlig sinnesro. Idag började kinket igen. Nu skall hon baske mig resa sig, mot allt. Verktygslådor, stolar, diskmaskiner och soffor. Det pustas och frustas. Ibland kommer tårar efter törnar. Men vilken triumf när hon då och då lyckas.
Mors dag.
En liten dröm.
http://www.folkbladet.nu/?p=173745
Länken går till bloggen underbaraclara. Det är inte alltid jag håller med men det här hade jag inte kunnat säga bättre själv. Det är ett klokt och sunt tankesätt. Man har all rätt att sätta upp sina egna regler för hur man vill leva.
Jag vill också försöka hitta ramar för vår familj som gör att man får mer utrymme. Utrymme till det som ger ro i själen. Jag vill åt den känslan man får när man trär smultron på ett strå. Eller varför inte som den lilla lyckan som infinner sig när första rabarbern skördats. Lite sånt varje dag.
Länken går till bloggen underbaraclara. Det är inte alltid jag håller med men det här hade jag inte kunnat säga bättre själv. Det är ett klokt och sunt tankesätt. Man har all rätt att sätta upp sina egna regler för hur man vill leva.
Jag vill också försöka hitta ramar för vår familj som gör att man får mer utrymme. Utrymme till det som ger ro i själen. Jag vill åt den känslan man får när man trär smultron på ett strå. Eller varför inte som den lilla lyckan som infinner sig när första rabarbern skördats. Lite sånt varje dag.
Underlig värld.
Vår värld och allt vad den innehåller, viktiga som oviktiga saker, måste ju ibland vara mäkta överväldigande för en liten unge. Som någon före mig sagt "En bild beskriver bättre än tusen ord".
Det var fotografering på babysimet.
Jag utan vagn.
Jag gick ner på sumpans vårfest idag. Utan barn och utan vagn. Jag hälsade på bekanta och jag kramade gamla vänner.
Jag hade massor att göra med händerna. Det behövs händer när man skall hålla i vinglas och gestikulera. Jag fick göra det utan att bli störd av blöjor, mat eller pip. Egen tid.
Jag pratade med folk och kom faktiskt oväntat få gånger in på mitt liv, jag vill ju veta vad DE har för sig. Och när frågan kom upp var det väldigt naturligt att små-skryta över Maija, föräldraskap och familjeliv. Precis som alla andra.
Jag tror inte att jag var den enda som kände sig lite vilsen, patetisk och ovan utan vagn. Det fanns nog några till.
Men vad skönt att veta att den jag är utan vagn är den jag är med vagn plus den jag var för nästan tio år sedan. Jag är Satu.
Jag hade massor att göra med händerna. Det behövs händer när man skall hålla i vinglas och gestikulera. Jag fick göra det utan att bli störd av blöjor, mat eller pip. Egen tid.
Jag pratade med folk och kom faktiskt oväntat få gånger in på mitt liv, jag vill ju veta vad DE har för sig. Och när frågan kom upp var det väldigt naturligt att små-skryta över Maija, föräldraskap och familjeliv. Precis som alla andra.
Jag tror inte att jag var den enda som kände sig lite vilsen, patetisk och ovan utan vagn. Det fanns nog några till.
Men vad skönt att veta att den jag är utan vagn är den jag är med vagn plus den jag var för nästan tio år sedan. Jag är Satu.
Jag och vagnen.
Det är patetiskt. Det är sjukt. Hjälp mig någon. Men jag är fast vid vagnen.
Jag skall till sumpan idag på vårmarknad. Strosa runt. Kolla in läget. Heja på bekanta och kramas med gamla vänner. Tobias tycker att han och Maija skall stanna hemma och gosa. Han tycker att jag skall få vara ifred med en öl på någon uteserverig och bara njuta av egentid.
Vad gör jag? Jo jag börjar fundera på hur det kommer kännas att gå utan vagnen. Vad tomt. Vad skall jag göra med händerna? Vart skall jag ha plånbok och mobil? Kan man ha skötväskan med sig utan vagn eller det kanske är bättre att damma av handväskan?
Om nån frågar hur läget är. Hur det står till i livet. Säger man bara rakt ut att man fått barn? Vad svarar man? Med vagnen är det ju självklart att man fått barn. Att man blivit mamma. Vad pratar man om? Maija är ju the ice braker of all times. Nu kommer jag stå där alldeles naken. Ingen vagn att förstrött gunga och rulla på. Ingen filt att vika ihop som tecken på att snart är samtalet slut och jag kommer att gå. Ingen napp att stoppa i munnen på Maija när det blir sådär lite pinsamt tyst. Hur beter man sig?
Jag försöker skaka av mig de här löjeväckande tankarna. Men jag har en känsla av att när jag går in i hissen kommer jag ta tag i räcket nedanför hissspegeln och blunda. Och låtsas att det är vagnen.
Jag skall till sumpan idag på vårmarknad. Strosa runt. Kolla in läget. Heja på bekanta och kramas med gamla vänner. Tobias tycker att han och Maija skall stanna hemma och gosa. Han tycker att jag skall få vara ifred med en öl på någon uteserverig och bara njuta av egentid.
Vad gör jag? Jo jag börjar fundera på hur det kommer kännas att gå utan vagnen. Vad tomt. Vad skall jag göra med händerna? Vart skall jag ha plånbok och mobil? Kan man ha skötväskan med sig utan vagn eller det kanske är bättre att damma av handväskan?
Om nån frågar hur läget är. Hur det står till i livet. Säger man bara rakt ut att man fått barn? Vad svarar man? Med vagnen är det ju självklart att man fått barn. Att man blivit mamma. Vad pratar man om? Maija är ju the ice braker of all times. Nu kommer jag stå där alldeles naken. Ingen vagn att förstrött gunga och rulla på. Ingen filt att vika ihop som tecken på att snart är samtalet slut och jag kommer att gå. Ingen napp att stoppa i munnen på Maija när det blir sådär lite pinsamt tyst. Hur beter man sig?
Jag försöker skaka av mig de här löjeväckande tankarna. Men jag har en känsla av att när jag går in i hissen kommer jag ta tag i räcket nedanför hissspegeln och blunda. Och låtsas att det är vagnen.
Jag ska bara.
Jag skall bara böja ögonfransarna. Går mot toaletten. Passerar hallen. Plockar upp en keps som ligger på golvet. Hänger den på kroken. Men, där hänger ju Maijas overall, bäst att plocka ner den och lägga i kartongen med vinterkläder. Går tillbaka till sovrummet där jag utgick ifrån. Hänger upp några handdukar utanför duschen på vägen.
Overallen ner packad, skönt. Vad var det jag skulle göra nu då? Just det, böja ögonfransar var det. Hall, toalett, fransböjare, spegel. Vad skitig spegeln är! Hämtar trasa, putsar spegel. Lämnar trasan i köket. Maija gnäller, ger en leksak och klär på henne på samma gång. Maija kräks, tar Tobias smutsiga t-shirt och torkar upp. Slänger den i tvättkorgen. Måste boka tvättid! Sen.
Nu på med skor och jacka, Maija i vagnen. Låser. Ställer mig i hissen. En sista koll i hiss spegeln.
Det var inte länge fransarna höll sig böjda. Dålig tång antar jag. Måste köpa ny jag skall bara...
Overallen ner packad, skönt. Vad var det jag skulle göra nu då? Just det, böja ögonfransar var det. Hall, toalett, fransböjare, spegel. Vad skitig spegeln är! Hämtar trasa, putsar spegel. Lämnar trasan i köket. Maija gnäller, ger en leksak och klär på henne på samma gång. Maija kräks, tar Tobias smutsiga t-shirt och torkar upp. Slänger den i tvättkorgen. Måste boka tvättid! Sen.
Nu på med skor och jacka, Maija i vagnen. Låser. Ställer mig i hissen. En sista koll i hiss spegeln.
Det var inte länge fransarna höll sig böjda. Dålig tång antar jag. Måste köpa ny jag skall bara...
Zebulons ordbok.
JORRY LUND.
COMFRITT .
DIRT NADER.
HÅRTS
Och den som säger nåt annat har fel.
Fotbollshelg.
Jag är lite trött. På fotboll. På sport.
LÖRDAG:
Tobias spelar match på Zinken. Jag steker pannkakor på morgonen och tar med tre grabbar och Maija för att heja fram laget. Vädret var optimalt. Matchresultatet något sämre.
Efter ett pitstop hemma liras det fotboll på kvartersplan. GAIS-Trelleborg skvalar samtidigt från Tobias Iphone. Inget vidare resultat där heller.
Middagen fick gå i sportenstecken eftersom det senare promt skulle tittas på nån fotbollsfinal. Champinjonsligan tror jag det hette. Tydligen vann fel lag även där.
Bör tillägga att det, vid minsta "dötid", även spelades FIFA 09 på Nintendo Wii. Vem som vann där har jag inte hunnit uppfatta.
SÖNDAG:
Regn. Grusplan någonstans i Råsunda. Vasalund/Bergshamra Pojkar -03. Tobias dygnsur.
Leo, Wiktor, jag och Maija också dygnsura fast under trevligare former.
Helgen avslutas med ett parti hemmagolf. I traditionsenlig utstyrsel, kallsonger. En riktig publikfriare.
LÖRDAG:
Tobias spelar match på Zinken. Jag steker pannkakor på morgonen och tar med tre grabbar och Maija för att heja fram laget. Vädret var optimalt. Matchresultatet något sämre.
Efter ett pitstop hemma liras det fotboll på kvartersplan. GAIS-Trelleborg skvalar samtidigt från Tobias Iphone. Inget vidare resultat där heller.
Middagen fick gå i sportenstecken eftersom det senare promt skulle tittas på nån fotbollsfinal. Champinjonsligan tror jag det hette. Tydligen vann fel lag även där.
Bör tillägga att det, vid minsta "dötid", även spelades FIFA 09 på Nintendo Wii. Vem som vann där har jag inte hunnit uppfatta.
SÖNDAG:
Regn. Grusplan någonstans i Råsunda. Vasalund/Bergshamra Pojkar -03. Tobias dygnsur.
Leo, Wiktor, jag och Maija också dygnsura fast under trevligare former.
Helgen avslutas med ett parti hemmagolf. I traditionsenlig utstyrsel, kallsonger. En riktig publikfriare.
Sjukt vanlig fredag eller en vanlig sjuk fredag. Ni väljer.
Middagen står på bordet. Jag har hunnit med både varmrätt och efterrätt fredagen till ära.
Stämningen är lite stimmig och hetsig för brandvarnaren gick i gång tidigare, nåt med bränt ris. Tobias ryckte ner hela skiten och fick med sig en list med ALLA sladdar till datorn. Nu får man ducka när man ska genom hallen.
Jag räknar i alla fall in: Leo. Zeb. Maija i barnstolen.Tobias, i kallingar. Jag suckar: "Snälla! För xxx Sätt på dig kläder". Hur Leo sen associerar i sitt huvud vet jag inte men han utbister "Jaaa, vi klär upp oss!" Det är också oklart hur vi andra tänker men plötsligt står ALLA i sin garderob och tar på sig kalaskläder.
Vi åt. I kalaskläder. Zeb hade på sig moderiktiga, egentillverkade, harembyxor. Med hopprep som skärp.
Maija är alltid kalasklädd.
Vad det blev till efterrätt? Glassbomb.
Stämningen är lite stimmig och hetsig för brandvarnaren gick i gång tidigare, nåt med bränt ris. Tobias ryckte ner hela skiten och fick med sig en list med ALLA sladdar till datorn. Nu får man ducka när man ska genom hallen.
Jag räknar i alla fall in: Leo. Zeb. Maija i barnstolen.Tobias, i kallingar. Jag suckar: "Snälla! För xxx Sätt på dig kläder". Hur Leo sen associerar i sitt huvud vet jag inte men han utbister "Jaaa, vi klär upp oss!" Det är också oklart hur vi andra tänker men plötsligt står ALLA i sin garderob och tar på sig kalaskläder.
Vi åt. I kalaskläder. Zeb hade på sig moderiktiga, egentillverkade, harembyxor. Med hopprep som skärp.
Maija är alltid kalasklädd.
Vad det blev till efterrätt? Glassbomb.
Slut på friden. Ungen kryper.
KRYPA: att förflytta sig genom att gå på händer och knän. (Wiktionary.se)
Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.
Sagt under en balkongmiddag.
Efter lite gnäll om dåligt med plats. Hårda sitsar och pollen i saften.
S: Men jag tycker det här var mysigt. Gör ingen annan det?
T: Jooo, absolut.
L: Det ÄR mysigt.
Alla tittar på Zeb.
Z: Jag tyckte det var gott!
Sen samtalar vi lite om ditten och datten och snart glider diskussionen in på hur hållbar balkongen egentligen är?
L: Men, tänk om jag skulle ramla ner.
T: Men fy, prata inte så.
Z: Jaaa! Då skulle jag kunna ta över dina kulor!
S: Men jag tycker det här var mysigt. Gör ingen annan det?
T: Jooo, absolut.
L: Det ÄR mysigt.
Alla tittar på Zeb.
Z: Jag tyckte det var gott!
Sen samtalar vi lite om ditten och datten och snart glider diskussionen in på hur hållbar balkongen egentligen är?
L: Men, tänk om jag skulle ramla ner.
T: Men fy, prata inte så.
Z: Jaaa! Då skulle jag kunna ta över dina kulor!
Med sommarklänningarna på...
....tog vi en promenad till Överjärvagård. Maija träffade får på nära håll. Bra förberedelse inför sommarhäng hos farmor och farfar i Bollebyggd.
I huvudet på muminmamman.
Satu: Hur känns det nu? Över ett halvår av mammaskap har passerats.
Muminmamman: Jo tack, nu har jag landat. På riktigt. I alla fall idag.
S: I alla fall idag säger du, det känns lite nyckfullt.
M-M: Jo det är lite nyckfullt i ett mamma liv. I alla fall i mitt. Ena dagen är man Pippi Långstrump. Andra dagen Ior. Dagen efter det känner man sig som oroliga Nasse och ibland som Cruella de ville.
S: Många personligheter.
M-M: Jo, det är ett liv med många ansikten.
S: Har du återhämtat dig fysiskt efter förlossnigen?
M-M: Nej. Eller man kan ju gå normalt i alla fall och hoppsastegen kan tas utan olyckor i småbyxorna. Så på ett sätt ja.
S: Fortsätt.
M-M: Men den här degen (hon tar med båda händerna och klämmer till på magen) den kunde ju få lägga sig nu tycker jag.
S: Jag tycker den redan ligger. Fint. Där den ligger alltså.
M-M: Tack, det var snällt. Tror jag.
S: Träning då? Kan inte det hjälpa lite?
M-M: Jag tränar. Snart. Jag har gymkort. Men nu är det ju sommar. Snart är det sommar. Jag tycker vi lämnar det för nu.
S: Okej ska inte pressa dig på det. Då säger jag, förhållandet. Hur går det med det?
M-M: Jorå, vi förhåller oss till varandra, väl.
S: Romantik?
M-M: Är när Tobias plockat undan blöjan från skötbordet efter han bytt på Maija. Då tänder jag till. Lite. Ska jobba lite mer på det, tändandet alltså. Har hört från säkra källor att en flaska bubbel får det att spritta i både det ena och det andra.
S: Bra där, you go girl! Jag minns spets-string och strumpeband i garderoben.
M-M: Jag ser kassler framför mig.
S: Vi lämnar alltså det där hän.
M-M: Du känner mig allt för väl.
S: Har du mysiga mammor runt dig då?
M-M: OM jag har. De gör mina dagar. Vad skulle jag göra utan dem?
De finns där. Med öron som, med genuint intresse, orkar lyssna. Med händer som torkar trötta tårar. Med leenden som värmer och som pushar en med glädje och glada tillrop. Nätter som kvällar som mornar som dagar, dygnet runt där. Ett telefon samtal ifrån.
S: Det låter ju fantastiskt.
M-M: Underbart. Finns inte mycket som slår den gemenskap som kan uppstå kvinnor, speciellt mödrar, emellan. Den är unik och stark. Women around the world unite! Stand to....
S: Jag har förstått, lugna dig.
M-M: Förlåt, jag överivrade mig lite, sorry.
S: Tobias då, tycker du han axlar papparollen väl?
M-M: Inga tvivel. Han gör ett jättejobb och han gör det bra. En varm pappa. Han verkar ha en aldrig sinande energi, för allihopa. Han räknar dagarna nu till pappaledigheten. Mycket förväntansfull. Maija skall tydligen få äta gräs och grus då. Och äta naken. Och sova middag flera gånger skall hon också göra. Och så ska de åka på massa loppisar och träffa "konstiga farbröder" som säljer gamla vykort.
S: Du låter lite skärrad.
M-M: Inte alls...det kommer gå jättebra. Och så ska hon sitta bak på cykeln och han skall visa henne världen på den. Just det vi måste köpa en hjälm. Undrar hur små hjälmar det finns? Har vi en barnstol till cykeln?
S: Hallå! Nu svävar du iväg.
M-M: Förlåt, det blir så ibland. Ofta.
S: Nämn en positiv sak som förändrat dig efter att du blev mamma.
M-M: Förut kunde jag haka upp mig på och älta grejer som idag inte betyder någonting. Oförrätter och små-tjafs biter liksom inte längre. Jag har annat att tänka på. Jag har fått mycket mer självsäkerhet.
S: Kan du sakna nåt då?
M-M: Stundtals kan jag sakna att vara HELT SJÄLV. Bara jag. Men när man sen får vara det så räcker det med några timmar och så är man på´t igen.
S: Sammanfatta det senaste halvåret med fem ord.
M-M: Kaos. Genuin lycka. Förvirring. Klarhet. Hur många är det?
S: Fyra. Ett till.
M-M: Maija-My.
S: Bra avslut. Tack för att du hann med några frågor.
M-M: Det var så lite. Nu skall jag svänga ihop en pastasallad till la familia. Ikväll är det balkongmiddag.
Muminmamman: Jo tack, nu har jag landat. På riktigt. I alla fall idag.
S: I alla fall idag säger du, det känns lite nyckfullt.
M-M: Jo det är lite nyckfullt i ett mamma liv. I alla fall i mitt. Ena dagen är man Pippi Långstrump. Andra dagen Ior. Dagen efter det känner man sig som oroliga Nasse och ibland som Cruella de ville.
S: Många personligheter.
M-M: Jo, det är ett liv med många ansikten.
S: Har du återhämtat dig fysiskt efter förlossnigen?
M-M: Nej. Eller man kan ju gå normalt i alla fall och hoppsastegen kan tas utan olyckor i småbyxorna. Så på ett sätt ja.
S: Fortsätt.
M-M: Men den här degen (hon tar med båda händerna och klämmer till på magen) den kunde ju få lägga sig nu tycker jag.
S: Jag tycker den redan ligger. Fint. Där den ligger alltså.
M-M: Tack, det var snällt. Tror jag.
S: Träning då? Kan inte det hjälpa lite?
M-M: Jag tränar. Snart. Jag har gymkort. Men nu är det ju sommar. Snart är det sommar. Jag tycker vi lämnar det för nu.
S: Okej ska inte pressa dig på det. Då säger jag, förhållandet. Hur går det med det?
M-M: Jorå, vi förhåller oss till varandra, väl.
S: Romantik?
M-M: Är när Tobias plockat undan blöjan från skötbordet efter han bytt på Maija. Då tänder jag till. Lite. Ska jobba lite mer på det, tändandet alltså. Har hört från säkra källor att en flaska bubbel får det att spritta i både det ena och det andra.
S: Bra där, you go girl! Jag minns spets-string och strumpeband i garderoben.
M-M: Jag ser kassler framför mig.
S: Vi lämnar alltså det där hän.
M-M: Du känner mig allt för väl.
S: Har du mysiga mammor runt dig då?
M-M: OM jag har. De gör mina dagar. Vad skulle jag göra utan dem?
De finns där. Med öron som, med genuint intresse, orkar lyssna. Med händer som torkar trötta tårar. Med leenden som värmer och som pushar en med glädje och glada tillrop. Nätter som kvällar som mornar som dagar, dygnet runt där. Ett telefon samtal ifrån.
S: Det låter ju fantastiskt.
M-M: Underbart. Finns inte mycket som slår den gemenskap som kan uppstå kvinnor, speciellt mödrar, emellan. Den är unik och stark. Women around the world unite! Stand to....
S: Jag har förstått, lugna dig.
M-M: Förlåt, jag överivrade mig lite, sorry.
S: Tobias då, tycker du han axlar papparollen väl?
M-M: Inga tvivel. Han gör ett jättejobb och han gör det bra. En varm pappa. Han verkar ha en aldrig sinande energi, för allihopa. Han räknar dagarna nu till pappaledigheten. Mycket förväntansfull. Maija skall tydligen få äta gräs och grus då. Och äta naken. Och sova middag flera gånger skall hon också göra. Och så ska de åka på massa loppisar och träffa "konstiga farbröder" som säljer gamla vykort.
S: Du låter lite skärrad.
M-M: Inte alls...det kommer gå jättebra. Och så ska hon sitta bak på cykeln och han skall visa henne världen på den. Just det vi måste köpa en hjälm. Undrar hur små hjälmar det finns? Har vi en barnstol till cykeln?
S: Hallå! Nu svävar du iväg.
M-M: Förlåt, det blir så ibland. Ofta.
S: Nämn en positiv sak som förändrat dig efter att du blev mamma.
M-M: Förut kunde jag haka upp mig på och älta grejer som idag inte betyder någonting. Oförrätter och små-tjafs biter liksom inte längre. Jag har annat att tänka på. Jag har fått mycket mer självsäkerhet.
S: Kan du sakna nåt då?
M-M: Stundtals kan jag sakna att vara HELT SJÄLV. Bara jag. Men när man sen får vara det så räcker det med några timmar och så är man på´t igen.
S: Sammanfatta det senaste halvåret med fem ord.
M-M: Kaos. Genuin lycka. Förvirring. Klarhet. Hur många är det?
S: Fyra. Ett till.
M-M: Maija-My.
S: Bra avslut. Tack för att du hann med några frågor.
M-M: Det var så lite. Nu skall jag svänga ihop en pastasallad till la familia. Ikväll är det balkongmiddag.
Multitasking...
..är när man sitter i telefon med flygbolag, torkar kiss, äter frukost och för samtal med sambon. Samtidigt.
Årets första dopp gick för en tjuga.
Brunnsviken. Strålande eftermiddags sol. Varma klippor. Man kan nästan tro att det är högsommar. Vi har pallrat oss ner för middag i det fria. Jag, Tobias, Zebulon och Maija. Det känns så där härligt sommrigt. Till och med vindarna är ljumma. Maija sover. Tobias vilar förstrött sitt huvud i mitt knä och Zebulon snackar på om kulor och skola som bara en sexåring kan.
Nån nämner årets första dopp. Ingen känner sig manad. Jag nämner 20 kronor för den som vågar. S p i k r a k ställer sig Zebulon upp. "Vart är mina badbyxor?". Han byter om. Sammanbiten. Tar sig ner för klipporna och hoppar i utan krusiduller. Lika fort som han gick i kommer han upp. "Får jag tjugan nu?". Vad säger man? Det är bara att punga ut.
Nån nämner årets första dopp. Ingen känner sig manad. Jag nämner 20 kronor för den som vågar. S p i k r a k ställer sig Zebulon upp. "Vart är mina badbyxor?". Han byter om. Sammanbiten. Tar sig ner för klipporna och hoppar i utan krusiduller. Lika fort som han gick i kommer han upp. "Får jag tjugan nu?". Vad säger man? Det är bara att punga ut.
Ibland är man på landet.
Ibland, när man är morfar, knyter man nät till fotbollsmål.
Ibland blir man bara satt, rakt upp och ner, som en potatis.
Ibland, när man är morfar, tränar man på en säck.
Ibland måste man titta på.
Ibland får man ta vad man har och sätta på huvudet.
Ibland kommer vänner på spontan besök.
Ibland slår man upp dörren till sitt alldeles egna loppis.
Ibland suger det till lite extra i lilla-mamma hjärtat.
I morse.
Maija: God morgon kära mor! (stort inställsamt leende).
Jag: hrmmm...
M: Hör du hur fåglarna kvittrar så fint här på landet?
J: Fåglar? Jag tycker det låter som ett ihållande piiiiip, typ tinnitus.
M: Va?
J: Du har inget minne av inatt eller?
M: Vad då?
J: Du var väl inte på ditt bästa humör, vad hände?
M: You tell me?
J: Du somnade som vanligt vid 20.00 men sen kl. 23.00. Världskrig!
M: Hi hi. Det kommer inte jag ihåg. Vad jobbigt för dig.
J: Jo tack! Det enda som fick dig tyst var när jag klädde av dig i bara blöjan och tog ut dig på altanen.
M: Vad pinsamt, det var det väl ingen som såg?
J: Kl. 01.00 på natten? Skulle inte tro det.
M: Sen somnade jag väl?
J: Jo förvisso men du fortsatte att vakna varje timma, helt otröstlig. Sen pinkade du, genom blöjan.
M: Nu hittar du på! Inte likt mig.
J: NEJ jag hittar inte på.
M: Fast mamma, jag är ju bebis, det ingår ju i paktet.
J: Mmmmm... (lyfter upp ungen).
M: Vart ska vi?
J: Till mormor. Jag ska ladda batterierna.
M: Bra idé, jag kan liksom inte lita på mig själv längre efter det här.
Det är så muminbarnet tar sig fram.
Ladda hjärtat.
Idag var det dags för oss, smått övertrötta småbarns-slitna föräldrar att lämna allt vad det innebär att vara mamma och pappa för att en liten stund, bara vara VI. Tobias och Satu.
Med anledning av det vackra vädert och det faktum att alla bowlingbanor var bokade drog vi oss ner till bangolfen.
18 hål, halvtidsvila med glass och långpromenad mitt i våren är det lilla som påminner hjärtat att slå extraslag för varann igen.
-Men Hej. Sa Tobias när han tog min hand.
-Men Hej. Sa jag.
Med anledning av det vackra vädert och det faktum att alla bowlingbanor var bokade drog vi oss ner till bangolfen.
18 hål, halvtidsvila med glass och långpromenad mitt i våren är det lilla som påminner hjärtat att slå extraslag för varann igen.
-Men Hej. Sa Tobias när han tog min hand.
-Men Hej. Sa jag.
Liten börjar bli större.
Z: Åååh! Leo jag hatar dig!
PANG! Dörren smäller igen, hårt. Men det är okej om man är arg.
Hör hur han förbannar sin bror, mumlandes. Det blir tystare och tystare och snart hörs bara lite stök.
Jag: Zeb, hur är det?
Z: Bra! jag håller på med en grej!
Jag: Vaddå?
Z: Du får se snart, okej?
Jag: Okej!
En halvtimma senare ombeds jag blunda och han tar min hand i sin och leder mig fram till hans rum.
Z: Jag har städat!
PANG! Dörren smäller igen, hårt. Men det är okej om man är arg.
Hör hur han förbannar sin bror, mumlandes. Det blir tystare och tystare och snart hörs bara lite stök.
Jag: Zeb, hur är det?
Z: Bra! jag håller på med en grej!
Jag: Vaddå?
Z: Du får se snart, okej?
Jag: Okej!
En halvtimma senare ombeds jag blunda och han tar min hand i sin och leder mig fram till hans rum.
Z: Jag har städat!
Moderna unga män.
Var bjuden på fika hos familjen Nilsson/Ekerstrand.
I Jontes lekhörna såg det ut så här.
Det är där jämnställdheten börjar.
I Jontes lekhörna såg det ut så här.
Det är där jämnställdheten börjar.
Hört från köket.
Leo: Kan vi inte köra sten, sax påse om vem som får den största?
Zeb: okej!
Leo: Den här gången kan väl förloraren få den största?
Zeb: Vaaah? Neeej! Du är ju så bra på att förlora, du gör ju alltid det!
Zeb: okej!
Leo: Den här gången kan väl förloraren få den största?
Zeb: Vaaah? Neeej! Du är ju så bra på att förlora, du gör ju alltid det!
Lycka i en liten kopp.
Hur allt går ihop? Goda relationer!
Vi är många. Det är Jag, Tobias, Maija, Leo och Zebulon, Gunilla, Adam och Elicia.
Det är två familjer men ändå en.
Här ett exempel.
08:00 Tobias lämnar Zeb och Leo på skolan.
16:00 Isaks pappa hämtar Zeb och tar honom till fotbollen.
18:30 Jag åker till Gunilla för att lösa av Adam och ha koll på Elicia tills Gunilla kommer hem.
Leo är hemma och hjälper till att barnvakta.
19:00 Isaks pappa lämnar Zeb efter fotbollen, till mig, hos Gunilla.
Vi hänger lite.
19:45 Gunilla kommer hem och avlöser.
20:15 Jag tar grabbarna och Maija med mig hem.
Gunilla: hej då!
Jag: Jo just det, kan du hämta Zeb imorgon? Tobias jobbar kväll och vi har babysim med Maija till 16:00. Jag hämtar killarna 17:00.
Gunilla: Självklart!
Jag: Pärla! Ses imorgon då!
Gunilla: Ses imorgon!
Det är så det går ihop!
Det är två familjer men ändå en.
Här ett exempel.
08:00 Tobias lämnar Zeb och Leo på skolan.
16:00 Isaks pappa hämtar Zeb och tar honom till fotbollen.
18:30 Jag åker till Gunilla för att lösa av Adam och ha koll på Elicia tills Gunilla kommer hem.
Leo är hemma och hjälper till att barnvakta.
19:00 Isaks pappa lämnar Zeb efter fotbollen, till mig, hos Gunilla.
Vi hänger lite.
19:45 Gunilla kommer hem och avlöser.
20:15 Jag tar grabbarna och Maija med mig hem.
Gunilla: hej då!
Jag: Jo just det, kan du hämta Zeb imorgon? Tobias jobbar kväll och vi har babysim med Maija till 16:00. Jag hämtar killarna 17:00.
Gunilla: Självklart!
Jag: Pärla! Ses imorgon då!
Gunilla: Ses imorgon!
Det är så det går ihop!
Dagen i bilder.
Låt oss introducera...
...tandborsten för de små gaddarna i underkäken.
...gungan. Kanske mest för två ivriga föräldrars skull.
...Maija för sladdarna som inte längre går säkra.
...alternativa barnstolar.
...pic-nic i det fria.
...plankan.
...gungan. Kanske mest för två ivriga föräldrars skull.
...Maija för sladdarna som inte längre går säkra.
...alternativa barnstolar.
...pic-nic i det fria.
...plankan.
Time out i livet.
Det är ett hektiskt mammaliv man lever, faktiskt. Utöver hämtning och lämning, fotboll och läxor (varannan vecka) finns det en massa att hitta på och så många trevliga "med-mammor" att hänga med. Ibland behöver man pusta även från det. Bara passa mina och Maijas tider. Pausa. Vara. Lukta en extra gång bakom Maijas lilla öra. Sova en tupplur på dagen. Killa några gånger till på den runda lilla bebismagen. Pussa de små fötterna och andas lite lugnare och lite djupare en stund.
Det gjorde vi idag.
Det gjorde vi idag.
Därför ett muminliv.
Har fått frågan, här kommer svaret.
Har nu i vuxen ålder, efter att ha läst muminböckerna, förstått att berättelsen om mumintrollen innehåller så mycket mer än pastelliga troll över gröna ängar. Det är en beskrivning av livet.
Berättelserna kantas av humor, tragik, spänning, lycka, magi och framför allt av vardagliga funderingar som vi alla kan känna igen. Livet är stort och alla möjligheter finns till att bryta normer.
Det finns bonus barn och det finns kärlek till figurer av samma kön. Det finns hot mot tillvaron och kampen mot dem. Det finns ängsliga små varelser och flickor som knappt syns. Sorgliga och skrämmande figurer. Sympatiska, varma, hårda och rättvisa figurer. Mumindalen är fylld av egensinniga individualister med kärleksfull tolerans för varandras ofullkomligheter. Alla ryms, alla får plats.
Ett sånt hem vill jag ha.
Har nu i vuxen ålder, efter att ha läst muminböckerna, förstått att berättelsen om mumintrollen innehåller så mycket mer än pastelliga troll över gröna ängar. Det är en beskrivning av livet.
Berättelserna kantas av humor, tragik, spänning, lycka, magi och framför allt av vardagliga funderingar som vi alla kan känna igen. Livet är stort och alla möjligheter finns till att bryta normer.
Det finns bonus barn och det finns kärlek till figurer av samma kön. Det finns hot mot tillvaron och kampen mot dem. Det finns ängsliga små varelser och flickor som knappt syns. Sorgliga och skrämmande figurer. Sympatiska, varma, hårda och rättvisa figurer. Mumindalen är fylld av egensinniga individualister med kärleksfull tolerans för varandras ofullkomligheter. Alla ryms, alla får plats.
Ett sånt hem vill jag ha.
Vad kul...
...att du hittat hit och vill följa med på äventyr i vårt muminliv. Bloggen är skapad främst för våra kära som inte alltid är så nära man skulle önska. Från Bollebyggds vackra skogar till Atlantens stränder och bastu badande släkt och vänner på andra sidan Östersjön. Vi tar er med genom vardagens bestyr och magiska äventyr.
Välkommen!
Välkommen!
