Muminliv

Satu: Hur känns det nu? Över ett halvår av mammaskap har passerats.

Muminmamman: Jo tack, nu har jag landat. På riktigt. I alla fall idag.

S: I alla fall idag säger du, det känns lite nyckfullt. 

M-M: Jo det är lite nyckfullt i ett mamma liv. I alla fall i mitt. Ena dagen är man Pippi Långstrump. Andra dagen Ior. Dagen efter det känner man sig som oroliga Nasse och ibland som Cruella de ville.

S: Många personligheter.

M-M: Jo, det är ett liv med många ansikten.  

S: Har du återhämtat dig fysiskt efter förlossnigen?

M-M: Nej. Eller man kan ju gå normalt i alla fall och hoppsastegen kan tas utan olyckor i småbyxorna. Så på ett sätt ja.

S: Fortsätt.

M-M: Men den här degen (hon tar med båda händerna och klämmer till på magen) den kunde ju få lägga sig nu tycker jag.

S: Jag tycker den redan ligger. Fint. Där den ligger alltså.

M-M: Tack, det var snällt. Tror jag.

S: Träning då? Kan inte det hjälpa lite?

M-M: Jag tränar. Snart. Jag har gymkort. Men nu är det ju sommar. Snart är det sommar. Jag tycker vi lämnar det för nu.

S: Okej ska inte pressa dig på det. Då säger jag, förhållandet. Hur går det med det?

M-M: Jorå, vi förhåller oss till varandra, väl.

S: Romantik?

M-M: Är när Tobias plockat undan blöjan från skötbordet efter han bytt på Maija. Då tänder jag till. Lite. Ska jobba lite mer på det, tändandet alltså. Har hört från säkra källor att en flaska bubbel får det att spritta i både det ena och det andra.

S: Bra där, you go girl! Jag minns spets-string och strumpeband i garderoben.

M-M: Jag ser kassler framför mig.

S: Vi lämnar alltså det där hän.

M-M: Du känner mig allt för väl.

S: Har du mysiga mammor runt dig då?

M-M: OM jag har. De gör mina dagar. Vad skulle jag göra utan dem?
De finns där. Med öron som, med genuint intresse, orkar lyssna. Med händer som torkar trötta tårar. Med leenden som värmer och som pushar en med glädje och glada tillrop. Nätter som kvällar som mornar som dagar, dygnet runt där. Ett telefon samtal ifrån.

S: Det låter ju fantastiskt.

M-M: Underbart. Finns inte mycket som slår den gemenskap som kan uppstå kvinnor, speciellt mödrar, emellan. Den är unik och stark. Women around the world unite! Stand to....

S: Jag har förstått, lugna dig.

M-M: Förlåt, jag överivrade mig lite, sorry.

S: Tobias då, tycker du han axlar papparollen väl?

M-M: Inga tvivel. Han gör ett jättejobb och han gör det bra. En varm pappa. Han verkar ha en aldrig sinande energi, för allihopa. Han räknar dagarna nu till pappaledigheten. Mycket förväntansfull. Maija skall tydligen få äta gräs och grus då. Och äta naken. Och sova middag flera gånger skall hon också göra. Och så ska de åka på massa loppisar och träffa "konstiga farbröder" som säljer gamla vykort.

S: Du låter lite skärrad.

M-M: Inte alls...det kommer gå jättebra. Och så ska hon sitta bak på cykeln och han skall visa henne världen på den. Just det vi måste köpa en hjälm. Undrar hur små hjälmar det finns? Har vi en barnstol till cykeln?

S: Hallå! Nu svävar du iväg.

M-M: Förlåt, det blir så ibland. Ofta.

S: Nämn en positiv sak som förändrat dig efter att du blev mamma.

M-M: Förut kunde jag haka upp mig på och älta grejer som idag inte betyder någonting. Oförrätter och små-tjafs biter liksom inte längre. Jag har annat att tänka på. Jag har fått mycket mer självsäkerhet.

S: Kan du sakna nåt då?

M-M: Stundtals kan jag sakna att vara HELT SJÄLV. Bara jag. Men när man sen får vara det så räcker det med några timmar och så är man på´t igen.

S: Sammanfatta det senaste halvåret med fem ord.

M-M: Kaos. Genuin lycka. Förvirring. Klarhet. Hur många är det?

S: Fyra. Ett till.

M-M: Maija-My.

S: Bra avslut. Tack för att du hann med några frågor.

M-M: Det var så lite. Nu skall jag svänga ihop en pastasallad till la familia. Ikväll är det balkongmiddag.