Jag och vagnen.

Det är patetiskt. Det är sjukt. Hjälp mig någon. Men jag är fast vid vagnen.

Jag skall till sumpan idag på vårmarknad. Strosa runt. Kolla in läget. Heja på bekanta och kramas med gamla vänner. Tobias tycker att han och Maija skall stanna hemma och gosa. Han tycker att jag skall få vara ifred med en öl på någon uteserverig och bara njuta av egentid.

Vad gör jag? Jo jag börjar fundera på hur det kommer kännas att gå utan vagnen. Vad tomt. Vad skall jag göra med händerna? Vart skall jag ha plånbok och mobil? Kan man ha skötväskan med sig utan vagn eller det kanske är bättre att damma av handväskan?

Om nån frågar hur läget är. Hur det står till i livet. Säger man bara rakt ut att man fått barn? Vad svarar man? Med vagnen är det ju självklart att man fått barn. Att man blivit mamma. Vad pratar man om? Maija är ju the ice braker of all times. Nu kommer jag stå där alldeles naken. Ingen vagn att förstrött gunga och rulla på. Ingen filt att vika ihop som tecken på att snart är samtalet slut och jag kommer att gå. Ingen napp att stoppa i munnen på Maija när det blir sådär lite pinsamt tyst. Hur beter man sig?

Jag försöker skaka av mig de här löjeväckande tankarna. Men jag har en känsla av att när jag går in i hissen kommer jag ta tag i räcket nedanför hissspegeln och blunda. Och låtsas att det är vagnen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0