Smidig övergång.

Jag hade väl trott på lite kaos. Lite tandagnisslan. Jag hade, av rent egoistiska skäl, hoppats på några små tårar. Men så blev det inte. Det är som att inget har hänt. Jag har aldrig varit hemma, bara på jobbet, om man får tro Maija. Det tog en dag, en ynka liten dag och allt som kommer ur den ungens mun just nu är PAPPA. Mammadagarna är officiellt förbi.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0