Muminliv

Jag är inte gjord för styrelsemöten och budget genomgångar. Jag kan kroppens ekonomi och känslornas paragrafer. Siffror har jag inte mycket till övers för. Jag lirkar ett leenden ur sjuka ungar men lyckas inte få en mungipa att röra sig på ett styrelsemöte. Jag tycker att det är tröttsamt att höra hur andra klagar på att folk genar över gräsmattan så den nöts. Hur de varje år irriterar sig över att INGEN tömmer luddfiltret i tvättstugan fast det kanske handlar om att de varit med om det en gång. Ältar man nåt så känns det säkert som flera. Det är förvånansvärt lite som krävs för att få vissa att tända. Jag sitter tyst och förundrad.

Men nu har jag valt. För det kan man ju alltid göra, det är ett fantastiskt privilegium. Jag tänker inte vara med längre, i styrelsen. Det tar för mycket energi. Jag skippar det. Jag valde att gå med och nu väljer jag att gå ur. Bättre också för styrelsen att ha nån där som känner glädje i att få skriva en lapp om ludd. Jag går inte därifrån tomhänt, jag är många erfarenheter rikare. 

Nu har jag alltså fått mer energi att lägga på något som i sin tur ger ny energi tillbaka. Förnyelsebar energi. Inget nytt fenomen. Jag väljer det. De här två t.ex.