Jag utan vagn.

Jag gick ner på sumpans vårfest idag. Utan barn och utan vagn. Jag hälsade på bekanta och jag kramade gamla vänner.

Jag hade massor att göra med händerna. Det behövs händer när man skall hålla i vinglas och gestikulera. Jag fick göra det utan att bli störd av blöjor, mat eller pip. Egen tid.

Jag pratade med folk och kom faktiskt oväntat få gånger in på mitt liv, jag vill ju veta vad DE har för sig. Och när frågan kom upp var det väldigt naturligt att små-skryta över Maija, föräldraskap och familjeliv. Precis som alla andra.

Jag tror inte att jag var den enda som kände sig lite vilsen, patetisk och ovan utan vagn. Det fanns nog några till.
Men vad skönt att veta att den jag är utan vagn är den jag är med vagn plus den jag var för nästan tio år sedan. Jag är Satu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0