Muminliv

Vi packar flyttkartonger. Maija packar upp. Det tar lite längre tid än det kanske skulle behöva. Fast det gör nästan allt nu för tiden. Pepparkaksborgen fick jag och grabbarna dock ihop bra trots bebis. Hon var nöjd, med pepparkaksdegen. Vi packar alltså ihop muminhuset för att flytta den till annan plats. Kommer nästan inte ihåg hur lägenheten ser ut och det kvittar. Det är ju inte planlösningen som gör de 4 rummen och kök till ett hem, det är ju vi. Vi som ska bo där som ska sätta känslan. Jag känner att jag också vill sätta ny känsla på bloggen med ny finish. Men då måste jag önska mig tid och inspiration av tomten, och jag som redan önskat mig vackert smycke. Jag önskar mig det så mycket så jag måste hålla mig från att inte brista i gråt.

I övrigt så kliver jag runt i smulor, suckar lite åt krims på golvet och tittar på den här rultan. Man vet att man lever. För hjärtat bankar så hårt.