Muminliv

Fruktsallad är det enda jag vill äta just nu och jag får lite sammandragningar efter tuffa pass på jobbet. Min rosa vägg gör mig glad och jag längtar till att bordet och kökssoffan är vitbetsade och lackade. Jag hinner inte riktigt med allt jag vill men är glad över att hemmet fylls av liv och rörelse dag ut och dag in. För vad är viktigast att hinna med? Plocka undan legot och damsuga eller att prata en stund med lillasyster och skratta en stund men vännen?

Jag läste Sanna Lundells kolumn och önskar stort att dottra mig också skall se det som en självklarhet i sitt liv. Det är mycket jag önskar och vill för henne. Styrkan finns medfödd, mitt jobb är att nära den och med osynlig hand hjälpa henne att hitta den när hon tappat bort den. Måste fråga pappa hur man gör.    

Medans jag funderar över stora frågor går hon framför mig och pekar mot himlen, "mååånen, mamma"."Ja, titta, månen" svarar jag. "Myyysitt" fortsätter hon och går sina småsteg framåt. Och det är just vad det är, mysigt, med månen i skymningen och små självständiga fötter framför mina.