Muminliv

Jag svär att jag hörde dripp dropp från fönstret. Visst ser jag lite grönt i allt det vita? Vill så gärna skymta krokusar nu. Jag skall buga och knäböja för den första tussilagon jag ser. Skrika ett vårvrål. Vårtecken tas allra ödmjukast emot av en vinter trött mamma. Jag har inte så mycket krafter kvar känns det som. Behöver ljumma vårvindar, blommigklänning och gympaskor på fötterna för att orka lite till. Snälla, bara en smakbit på våren? För min vinterbleka hud och min insnöade lilla själ.

Vi flyttade stacken. Packade ner och packade upp och sen packade vi ner lite grejer igen. Vi har hummat och mumlat om färger på väggar och kuddar och bänkar. Sen, vi tar det sen, när solen kommer. Det tar sin lilla tid att hitta hem, i ett nytt hem. Jag har sovit också, mycket. Vintern ta sitt. Barnen sitt. Jobbet sitt och det nya lilla livet i magen har tagit nästan det mesta. En lycka i den långa vintern. I Augusti blir vi alltså fler.

I väntan på våren växer magen, bakar jag mig lycklig och idag ska jag göra mig av med lönen på tulpaner och smycka mina fönster. Jag skall rita en stor sol också för nu tänker jag banne mig vakna. Ur idet.