Filosofi a la Lotta.
Jag stod och svor i köket. Rulltårtan blev tunn och drömkakorna jag sett framför mig som små fluffiga moln kom ut platta och inte alls som på bilden. Tyst muttrade jag något på finska för mig själv när Tobias kom in.
T: Vad är det älskling?
- Det gick åt fanders med kakorna! Jag blir så %&¤"#??! Kan jag inte bara %¤#&/"(!
T: Men hjärtat. Du måste vara snällare mot sig själv. De blev säkert alldeles underbara.
Sen gick han vidare och jag stod kvar och diskade en stund. Funderade på vad han sagt. Att man ska vara snäll mot sig själv. Det lät ju inte så dumt ändå. Jag var nog rätt bra ändå även om kakorna inte blev som på bilden. Jag hade ju ändå bakat och faten blev så gott som barskrapade så det måste smakat bättre än det såg ut.
Det där med att vara hygglig och tålmodig med sig själv följde mig hela förmiddagen. Osökt kom jag att täka på Lotta på Bråkmakargatan som så klokt sagt:
- Det är så konstigt med mig. För jag kan nästan allting.
Hädan efter blir det mer Lotta filosofi för mig. (Ja och Tobias filosofi förstås).
T: Vad är det älskling?
- Det gick åt fanders med kakorna! Jag blir så %&¤"#??! Kan jag inte bara %¤#&/"(!
T: Men hjärtat. Du måste vara snällare mot sig själv. De blev säkert alldeles underbara.
Sen gick han vidare och jag stod kvar och diskade en stund. Funderade på vad han sagt. Att man ska vara snäll mot sig själv. Det lät ju inte så dumt ändå. Jag var nog rätt bra ändå även om kakorna inte blev som på bilden. Jag hade ju ändå bakat och faten blev så gott som barskrapade så det måste smakat bättre än det såg ut.
Det där med att vara hygglig och tålmodig med sig själv följde mig hela förmiddagen. Osökt kom jag att täka på Lotta på Bråkmakargatan som så klokt sagt:
- Det är så konstigt med mig. För jag kan nästan allting.
Hädan efter blir det mer Lotta filosofi för mig. (Ja och Tobias filosofi förstås).
Kommentarer
Trackback
