Muminliv

Man ser det i blicken. Man trodde hon hade glömt över natten. Men det har hon inte. Man bär henne ner för trapporna till köket och försöker samtidigt avleda henne med något annat så att hon inte skall se trappstegen. Pratar så där lite hysteriskt med henne samtidigt som man sätter ner henne på golvet. "Ojjjj titta häääär" säger man och gör stora ögon och pekar. "Har du seeeett?" och så tar man fram en kastrull, ett lock, en visp eller något annat som fängslat henne tidigare. Man bankar lite på grejerna, klappar i händerna och ler JÄTTE STORT. Men det hjälper inte. Hon kunde inte bry sig mindre för bakom henne hägrar något mycket mer spännande och roligare. Spiraltrappan.

Vi klunsar om vem som ska vakta henne. Jag förlorar, jämt. För upp ska hon. Hela tiden.