Presenterar Leonard.
Vi vet inte när det hände men plötsligt insåg vi att vi har en prepubertal kille i huset. "Prebubbar" har tidigare varit sällsynta gäster hos oss men har på senare veckor visat sig vara en bestående del av familjen. Ni som undrar eller glömt hur man känner igen en sådan kan komma och bo ett dygn i muminhuset. Men här får ni några karaktärsdrag.
Prepubben känns igen på sina suckanden och högljudda stön. Vill man vara säker på att skåda en skall man sänka blicken en aning och leta efter något långt och smalt som liksom rinner ner över soffkanten. Inte sällan har de en fjärrkontroll i handen och över de hänger ett litet grått moln. Man känner också igen prepubbaren på de få fraser som yttras bl.a. "ååh fett jobbigt!", " syyyyke" och "ni fattar ju iiiiingenting".
Prepubben, speciellt den här arten, tål inte småbrorsor och har en inte allt för kärleksfull inställning till dem. Småbröder låter fel, andas fel, leker fel och är ständigt i vägen. Den äldre prepubben, dvs tonåringen, hyser även dessa känslor emot sina föräldrar, bonus föräldrar inräknade. Den dagen är snart i antågande.
Våran prepubb vill ha halv-långt hår. Gärna surfrufsigt. Detta ordas lätt med hårtork och på senare tid även med locktång. Dagens prepubbar av det manliga könet har bättre kontakt med sin feminina sida och ser inte locktången som något nederlag. Prepubben duschar varje dag. Helst två gånger. Våran prepubb har vid ganska tidig ålder redan förstått vad som går hem hos damerna. Självsäkert glider han fram på sin longboard på väg till gitarrlektionen. I öronen spelas allehanda rock. En riktig flickfavorit har vi fått höra från prepubbens kamratkrets.
En prepubbis sätter dig som förälder på prov och börjar nu se igenom de kringelikrok vägar med små hinder som man försöker lägga ut. Nu måste man resonera, på riktigt. Och prata på engelska om "hemliga" saker går inte alls. En prepubbis blir därför sakteligen invigd i en liten del av vuxen världen.
MEN. Prepubben är också när han själv vill väldigt hjälpsam. Han sköter sina småsystrar exemplariskt och har själv förstått vikten och det roliga i att vara storebror. Han ger en spontan kram lite då och då. Han förstår vuxnas skämt och har mycket humor. Han håller upp dörrar, ger bort sitt säte på bussen och kastar sopor även fast dörren är "skit jobbig" att öppna. Han behöver bli mycket kramad och mycket pratad med. Det är inte lätt att sortera allt när man står med de slitna skateskorna i två världar. Han är stor men också väldigt liten när han lunkar iväg med ryggan på sniskan till skolan.
Prepubben känns igen på sina suckanden och högljudda stön. Vill man vara säker på att skåda en skall man sänka blicken en aning och leta efter något långt och smalt som liksom rinner ner över soffkanten. Inte sällan har de en fjärrkontroll i handen och över de hänger ett litet grått moln. Man känner också igen prepubbaren på de få fraser som yttras bl.a. "ååh fett jobbigt!", " syyyyke" och "ni fattar ju iiiiingenting".
Prepubben, speciellt den här arten, tål inte småbrorsor och har en inte allt för kärleksfull inställning till dem. Småbröder låter fel, andas fel, leker fel och är ständigt i vägen. Den äldre prepubben, dvs tonåringen, hyser även dessa känslor emot sina föräldrar, bonus föräldrar inräknade. Den dagen är snart i antågande.
Våran prepubb vill ha halv-långt hår. Gärna surfrufsigt. Detta ordas lätt med hårtork och på senare tid även med locktång. Dagens prepubbar av det manliga könet har bättre kontakt med sin feminina sida och ser inte locktången som något nederlag. Prepubben duschar varje dag. Helst två gånger. Våran prepubb har vid ganska tidig ålder redan förstått vad som går hem hos damerna. Självsäkert glider han fram på sin longboard på väg till gitarrlektionen. I öronen spelas allehanda rock. En riktig flickfavorit har vi fått höra från prepubbens kamratkrets.
En prepubbis sätter dig som förälder på prov och börjar nu se igenom de kringelikrok vägar med små hinder som man försöker lägga ut. Nu måste man resonera, på riktigt. Och prata på engelska om "hemliga" saker går inte alls. En prepubbis blir därför sakteligen invigd i en liten del av vuxen världen.
MEN. Prepubben är också när han själv vill väldigt hjälpsam. Han sköter sina småsystrar exemplariskt och har själv förstått vikten och det roliga i att vara storebror. Han ger en spontan kram lite då och då. Han förstår vuxnas skämt och har mycket humor. Han håller upp dörrar, ger bort sitt säte på bussen och kastar sopor även fast dörren är "skit jobbig" att öppna. Han behöver bli mycket kramad och mycket pratad med. Det är inte lätt att sortera allt när man står med de slitna skateskorna i två världar. Han är stor men också väldigt liten när han lunkar iväg med ryggan på sniskan till skolan.
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Åh!
Trackback
