Tacksamhet och tillförsikt.
Jag har smygit runt på nätterna och tagit hand om sjuka barn. På morgnarna har jag tagit mig hem i ett gnistrande vitt snötäcke. Lagt mig i en varm säng och tackat de gudomligheter som finns för att jag har friska barn. En stor fördel med mitt jobb är perspektiv på tillvaron. Efter vissa arbetspass kramar jag de mina extra hårt.
Marie som skriver Monsterbloggen har idag ett inlägg om mammarollen och det viktiga med att inte tappa bort de andra sidorna hos sig själv. Mycket sant. Jag spinner vidare på det och tänker följande.
Ibland undrar vi alla vem och vad man är. Man tycker att man tappat bort sig själv. Inte minst som nybliven mamma. Man vill vara alla delar av sig själv till 100% och mäktar inte med. Men, ibland måste vissa delar få vila för att snart återupptäckas igen. De finns där, alla sidorna, inte alltid lika klart i bild, men vilande i periferin. Det enda som krävs är en liten påminnelse så kommer de i fokus igen. Vem som skall påminna? Du, för du glömmer inte, du lär dig bara nåt nytt för tillfället och försjunker i det. Det tar olika lång tid från person till person. Jag har många vackra mammor som exempel och alla hittar tillbaka, till sina sidor igen, förr eller senare. Om det känns som att någon sida fattas, att du saknar en del av dig så har du den snart tillbaka. Lita till dig själv.
Jag tror på tillförsikt och att man är snäll mot sig själv när man lär sig något nytt. Jag önskar att jag hade varit lika insiktsfull då som jag låter nu. Det hade besparat själen lite mindre stress.
Marie som skriver Monsterbloggen har idag ett inlägg om mammarollen och det viktiga med att inte tappa bort de andra sidorna hos sig själv. Mycket sant. Jag spinner vidare på det och tänker följande.
Ibland undrar vi alla vem och vad man är. Man tycker att man tappat bort sig själv. Inte minst som nybliven mamma. Man vill vara alla delar av sig själv till 100% och mäktar inte med. Men, ibland måste vissa delar få vila för att snart återupptäckas igen. De finns där, alla sidorna, inte alltid lika klart i bild, men vilande i periferin. Det enda som krävs är en liten påminnelse så kommer de i fokus igen. Vem som skall påminna? Du, för du glömmer inte, du lär dig bara nåt nytt för tillfället och försjunker i det. Det tar olika lång tid från person till person. Jag har många vackra mammor som exempel och alla hittar tillbaka, till sina sidor igen, förr eller senare. Om det känns som att någon sida fattas, att du saknar en del av dig så har du den snart tillbaka. Lita till dig själv.
Jag tror på tillförsikt och att man är snäll mot sig själv när man lär sig något nytt. Jag önskar att jag hade varit lika insiktsfull då som jag låter nu. Det hade besparat själen lite mindre stress.
Kommentarer
Postat av: lina
å va roligt att jag äntligen har hittat till din fina blogg. mycket läsvärda tankar o fina ord. va duktig du är på att skriva! hade ingen aning :)
kram!
Postat av: Marie
Åhh vad du är klok!! Och vad härligt med vidaretankar så jag också får tänka vidare. Jag uppskattar det jättemycket! Jag skulle ha behövt dig när jag behövde påminnas om att jag skulle hitta tillbaka för jag visste inte det. Var var du dåååååå??? Hihi. Tur att jag kan läsa vad du skriver nu iallafall. Mycket fint!
Postat av: Linn
Tre fantastiska vänner och mycket fina mammor som inspireras av varandra. Om ni visste hur mycket det värmer mig. Tack fina för att ni finns för mig och Ture och de dina.
Trackback
