Muminliv

Du, Ture. Du glömde din burk med majskrokar hemma hos Stina. Vi tog med dem hem till oss. Nu undrar vi om du lämnade kvar dem med flit för det var ju inga majskorkar i burken. Det var hattifnattar. Vi förstår din tanke, hattifnattar och muminhus, de hör ju faktiskt ihop. Tack!

p.s Vet mamma och pappa om att du har kontakt med andra muminfigurer förutom oss?

Våran sexåring hör ingenting men hans mun går hela tiden. Han ser Indiana Jones äventyr i sin vanlijglass och han tycker att nästan allt är kul speciellt om det involverar fika. Han stannar vid ALLA skyltar och ljudar tyst för sig själv. Sexåringen tycker att lillasyster är rolig och storebror är ball och han vill göra allt som honom, till brorsans stora förtret. Sexåringen sitter inte gärna stilla men aktiverar sig väldigt bra med mer eller mindre kloka bestyr. 

Han kommer ständigt hem med nya blåmärken som införskaffats i allehanda kottkrig och brottningsmatcher. Han skrattar mycket och man kan inte göra annat än skratta med när han flinar upp i sitt tandlösaleende. Vår sexåring tampas med frågor och tankar kring rättvisa och vill ha detta till minsta smula och millimeter. Han leker långa stunder med sin lillasyster men kan också stänga om sig för att få bygga lego ifred.

En sexåring, våran sexåring, är en virvelvind av energi. Ibland hinner man inte med men det är ändå en fröjd att ha en döv pratkvarn med fart runt sig. Inte minst för lillasyster.

Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.

Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.

När Maija skall sova eller komma till ro så har hon sin gos kanin, "ninen", som ständig följeslagare . Minna hon behöver ingenting, hon somnar ändå och Ture han gnussar med sin turkosa och svarta scarf.

Vincent, Mitras yngsta, har valt att göra det lite svårare för sin mamma. Han skall nämligen gossa med hennes långa fina hår.

...skolstarten är också väldigt mysig. Speciellt att hämta från skolan. Dessa stunder kantas av härliga samtal. Idag med Zeb vid min sida. I regnet kom vi fram till att läxor är kul, om man får lagom många. Att det ibland är skönt att Maija sover i vagnen. Att det faktiskt inte gör något att man som kille får nycklepigor och blommor på sin namn skylt, för det är ju två fina saker och att det är bra att sitta brevid Hanna i skolan för hon är ganska snabb på att skicka pennorna.

Linn sa idag: Att komma hem till dig och hänga lite var precis vad jag behövde idag. Jag känner mig bättre efter det. Tack.

Hade hon tittat lite närmare på mitt ansikte hade hon sett att mina ögon blev blanka och att jag svalde en gång extra. Bättre betyg kan man inte få.

Du är fin Linn. Tack själv. För att du kom. 

Leo och Tobias ligger på mattan i vardagsrumet. Jag hör bubbel och tjatter men lyssnar inte rikigt förrän jag hör Leo säga:

- Men pappa, skaffa dig ett liv!

Tobias svarar:

- Jag har ett liv, ni är mitt liv och allt går ut på att ni skall må bra.

Fint ju.

Onsdag är dagen sommaren officiellt är slut. Skolan börjar.

Zeb går föväntansfull. Han skall börja ettan och längtar i smyg efter läxor. Leo våndas, han börjar fyran. Det betyder tydligen mer läxor och mer ansvar.

För oss föräldrar, riktiga som bonus, betyder skolan mer ansvar också för oss och emellan åt lär även vi oss en läxa. Det skall nämligen hållas reda på lappar. Lappar om studiedagar, vaccinationer och utflykter. Det skall hållas stenkoll på läxor, ombyteskläder, inneskor och klassfester. Och för att inte tala om klassfika, jämt. Det betyder också att man med jämna mellan rum skall in på datorn och något som så fiffigt kallas School-soft. Där kan man inhämta informationen som redan kommit ut på lappar. Om man inte är "lapp föräldertypen".

Att skolan börjar innebär också tidiga mornar. På cykel. Uppför låååång backe. Då är det bra om alla kommit ihåg lås till cykeln. Före skolan äts det frukost med leverpastej. Attans om man glömt "lepan" (leverpastejn). Det skall packas ryggsäckar, förhoppningsvis med allt de behöver för den dagen. Annars kommer ett telefonsamtal och man får snällt rusa dit med vad som fattas. Eller ringa någon annan förälder/bonusförälder och hoppas att den är närmare hemmet än jobbet.

Vi står nu i startgroparna för en period av idel " att komma ihåg". Och jag kommer ihåg hur det är, att behöva komma ihåg. Kanske betyder det att jag är ett steg närmare det riktiga kom ihåget. Men för det mesta slutar allt lyckligt och vi kommer ihåg. Allt tack var den här.

Just nu. Maija pekar och varenda människa runt henne valsar med. Det måste vara en skön känsla. Respons på varenda pek.

Så här kan det låta och se ut i köket en vanlig dag på landet. Tobias diskar. Jag sitter och filurar och Maija-My gör det hon är bäst på just nu. Se själva.

Untitled from Satu Virkamäki on Vimeo.

I muminhuset diskuteras för tillfället tänder. Zeb tappar tänder, hela tiden, som en 6 åring ska. Maija får tänder, två till i underkäken. Snart har hon alltså åtta. Leo hans tänder växer inte ut som de ska och han tror inte att han kommer tappa fler. Tobias han undrar hur länge man kan gå utan att gå till tandläkaren och jag drömmer mardrömmar för jag vet att jag VERKLIGEN MÅSTE dit snart.

På vårat landställe i Åmot infinner sig den där äkta rejäla känslan av livet så som det var menat att vara. Som när man tar upp sin egen potatis, syltar sin egen sylt och saftar sin egen saft. Det är underbart att kliva in i mammas trädgårdsland och plocka morötter, lök, sallad och rädisor till middagen. Jag vill ha det så, jämt.

Solen strilade mellan buskarna och luften var ljum. Du doftade sjö. Hade grässtrån mellan tårna. Din tröja hade fläckar från nyplockade blåbär och hallon. Du hade lite torkad gröt kvar i håret och bara en strumpa på foten.

Så såg du ut när du tog dina första staplande steg.

Det ryktas om att muminmamman skall hänga av sig sitt randiga förkläde, packa den svarta handväskan med arbetsbadge och matlåda och gå från hemmet till jobbet igen.

Jag träffade henne för en fika i trädgården på landet. Under det gamla äppelträdet. Vi hade en liten pratstund om den snart avslutade mammaledigheten och hur hon ser på den tiden som nu stundar. Jag bad henne fortsätta mina meningar. Så här sa hon:

S: Den 30:e augusti börjar du jobbet. Det tycker du är...

M-M: Bra och speciellt dags. Nu lämnar jag blöjbyten, matning, tupplurar, promenader och fikor och annat till Tobias.

S: Och det gör du med...

M-M: Gott samvete och hjärtat fullt av Maija.

S: Min mammaledighet...

M-M: Har fått mig att växa. Har fått mig att skratta, gråta, riva mitt hår, älska, prioritera, inse vikten av livet, fälla några tårar men torka dem och ta nya tag. Har fått mig att respektera och förstå livet som mamma, som förälder. Har gjort mig till en lite bättre muminmamma.

S:Tiden är inne för....

M-M: Att hitta sin nya roll som mamma, arbetande mamma. Det blir spännande. 

S: Det skall bli skönt....

M-M: Att få tillbaka yrkesidentiteten och få vara den som kommer hem till familjen.

S: Om jag kännner mig själv...

M-M: Har jag andra svar om en månad.

S: Om jag känner Maija rätt...

M-M: Så kommer hon ta allt med ro. Hon är coolare än mig.

S: Mitt mammahjärta...

M-M: Kommer stundtals flyga fritt och lätt, stundtals värka men alltid komma hem till Maija. Det vet hon.


Jag lämnade henne kvar framför blommorna. I solskenet. Innan hösten stundar och arbetet hägrar skall muminmamman tanka sitt hjärta med Maija-My. Konservera solen och njuta av de sista sommardagarna.

Det ringde på dörren. In kom två brunbrända killar med sufrar frillor. Vi kände inte igen dem först men efter att toalocket lämnats uppe, tv spelet satts igång och skor och kläder slängts huller om buller på hallgolvet kom jag på det. Leo och Zeb är tillbaka! Och de är så välkomna och efterlängtade.