Muminliv

Våren kommer äntligen på riktigt. Den går på rensopade gator och strör småsten i små grabbfickor. Den knoppar sig och visar lite grönt. Jag börjar planera för balkongen som jag skall spendera mycket tid på i slutet av sommaren, rund och god. Vi plockar påskris i skogen och planerar aktiviteter för påsklovet. Det kliar i planterar fingrarna men de händerna skall ju hinna göra så himla mycket mer också! Plocka vitsippor t.ex.

Det var dags igen. 24 timmar i Uppsala med Malin, som flyttat till ny täppa med uteplats. Vi njöt av crépes, orden hade inget stopp och vi fick nya perspektiv. Jag fyndade klänning och njöt av bio alldeles själv i en nästan tom salong. Jag, popcorn och sparkar i magen, allt medan Malin stuffade i 70-talskläder med arbetskamrater. Jag åt middag ute och sen tog jag mig till Malins vackra hem. Hennes inredning inspirerar.

 

 

 

Sen vaknade vi till vårsolen och åt frukost på ett Café, precis som vi gjorde de där dagarna i Paris. Den där våren vi riktigt hittade varandra.

Tack Malin. För att du finns. Det är alltid ett litet andhål, dessa 24 timmar.

Länge har vi väntat på de perfekta lamporna till vardagsrummet. Vi har vankat loppisar av och an och klickat oss fram på tradera och blocket utan resultat. Vi har stått i stora möbelvaruhus och varit väldigt nära nödköp men i sista stund ångrat oss. Tur är väl det. För nu dök de upp. På blocket. En orange och en gul. Tygskärmar. Teak fötter och alldeles underbart mycket 60-tal. Det blev plötsligt varmt och mycket soligare i vardagsrummet.







Plötsligt händer det, det är den känslan som är så beroende framkallande, det är den känslan som håller oss fast i second-hand, loppis och vintage svängen.

Jag vaknade och fick genast vinka adjö till liten tösabit i ny vårjacka. Målning stod på schemat på öppnaföskolan idag. hennes vackra pappa pussade mig på kinden och sa att förmiddagen var min, bara min. Med raggsockor på sitter jag nu och njuter av långfrukost. Eftermiddagen blir hans, bara hans.